Chains



Idag fick jag fast anställning. Eller fast och fast, tillsvidare anställning. Jag borde vara glad, men fick lite panik eftersom jag ska flytta, jag ska iväg, iväg, iväg som vanligt. Blir så trött på mig själv, så fort någonting binder upp mig någonstans så får jag panik och gör allt för att förstöra. Jag är rätt duktig på att förstöra för mig själv ibland, men jag klarar inte av att ha någon fast punkt i mitt liv, ingeting som kan hålla mig kvar. Jag vill kunna resa mig upp och ge mig iväg precis när jag känner för det... och det är just det som jag det så svårt.

Ibland vill jag att mitt liv ska fungera normalt.

TACKHEJ

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0