<3

Vad är rädsla egentligen? Hur får man sig själv att fungera normalt? Är alla rädda? Är det bara jag som är rädd för att bli kvar, falla in i samma rutiner, falla in i ett normalt liv med normala vardagssysslor, att bli fast här i denna kalla nord.
Rädsla för att binda sig, så att man aldrig mer kan fly precis när man vill.
Rädsla för att bli sårad.
Jag är en fegis.

Men jag tror att jag behöver det här.
Jag tror att det är påväg mot något bra. Äntligen.
Men vad vet jag, jag har trott det så många gånger förr och se hur det gick då.

Ibland måste man våga släppa taget om det som är gammalt... hur svårt och jobbigt det än är... och låta minnen vara just minnen...