<3

Ja, da sitter man har pa hostelet o vantar pa att kon till duschen ska minska... hade vart trevligt att hinna ta en dusch innan man checkar ut.
Haha seriost jag och Erik maste ha lyckats hitta det mest sjabbiga hostelet som finns :D Har overallt, kryp som kryper pa golvet, slitna sangar, av frukosten far man typ sockerkick haha. MEN det ar iallafall billigt och ligger bra till. Det har vart tredje natten har.
Idag akte Erik hem :( Men vi har haft kul som fan iallafall. En del festande, mycket solande, god sushibuffe!

Saaa... nu ar man ensam kvar. Far se vad man ska gora idag da, ska nog ner till stranden och hanga dar hela dagen typ... vore nice =)
Sen far jag se vad som hander.

Lets get wiiild :D

Det känns som jag är på rätt spår igen. Och det känns bra.. om bara för en millisekund så är det bra. Nu är jag påväg i rätt riktning. Även om det är svårt.
Det kanske är där jag ska vara? Man måste våga att leva sina drömmar ibland? Eller? Man lever bara en gång.

Vilket var det svåraste farväl du tagit?
Jag minns tågstationen, känslan av att veta att vi aldrig aldrig mer kommer att ses mer. Förlåt men det var omöjligt.
Semiotic love - blaqk audio

Idag har jag varit på Kilroy, fixat lite papper och så har jag fixat håret, det är snyyyggt! Lägger upp bilder sen när jag tagit några!
Lyckades skaffa en mobil för 70 spänn också idag... inte mitt fel att SL hittegods trodde att det var min, vaddå det är väl bara att tacka och ta emot eller? Annars skulle ju bara dom sälja den och tjäna pengar på det, jäkla SL.

Vad är rädsla egentligen? Hur får man sig själv att fungera normalt? Är alla rädda? Är det bara jag som är rädd för att bli kvar, falla in i samma rutiner, falla in i ett normalt liv med normala vardagssysslor, att bli fast här i denna kalla nord.
Rädsla för att binda sig, så att man aldrig mer kan fly precis när man vill.
Rädsla för att bli sårad.
Jag är en fegis.

Men jag tror att jag behöver det här.
Jag tror att det är påväg mot något bra. Äntligen.
Men vad vet jag, jag har trott det så många gånger förr och se hur det gick då.

Ibland måste man våga släppa taget om det som är gammalt... hur svårt och jobbigt det än är... och låta minnen vara just minnen...

Drömde precis en väldigt obehaglig dröm.. Med så mycket detaljer.

Jag somnade precis när vi kom in från att varit ute med hundarna... sen så drömde jag att jag låg o kramades med någon, men att nån mormor(inte min) kom in i rummet hela tiden. Sen så drömde jag att jag vaknade ur den här drömmen och att jag var i kungsängen... ja gick och letade efter min bror som sa att mamma hade gått till jobbet... efter ett tag börjar jag inse att det är märkligt att jag är i kungsängen när jag somnade när jag var i farsta! och hur hade jag hamnat i kungsängen? Så jag ringer min mamma, och hon sa "men vad gör du i kungsängen, borde du inte vara i farsta?" Och jag sa då "ehh jo ehh och blev jätteförrvirrad"... det är nu jag börjar bli rädd och inse att någon inte stämmer... hur fan kunde jag vakna upp i kungsängen när jag somnade i farsta? Jag börjar överväga schitzofreni och grejer att jag måste gå o kolla upp mig... Iallafall så går jag till tunnelbanan och börjar åka mot farsta... tunnelbanan är väldigt konstig och påväg ner i tunnelbanan ser jag en man med massa piercings och han har hela ryggen full typ... Tunnelbanan går genom massa cafeér... och jag börjar inse att jag FORTFARANDE måste vara i en dröm... så jag säger högt till mig själv "Vakna upp Emily, VAKNA UPP" och försöker spärra upp ögonen... till slut efter en liten stund så lyckas jag vakna upp, och vaknar i farsta...

Det här är nog en av de obehagligaste drömmar jag faktiskt drömt... känslan av att vara fången i en dröm och att inte kunna vakna var läskig..